Jämtlands läns ornitologiska förening

Fåglar: Alla Europas fåglar, deras liv och beteende av Dominic Couzens

Översatt och bearbetad av Roland Staav

336 sidor, Wahlström & Widstrand 2006

Av en slump stötte jag [Jan Östlund] på en reabok med oväntat hög kvalitet. Översatta fågelböcker brukar inte bli favoriter hos mig, men det här är ett stort undantag. Jag har fått många fina stunder med boken redan och vill med dessa rader förmedla mitt boktips till övriga Jorf:are.

Det är en stor bok med fin pärm och bindning, bra tryck och med många vackra bilder. Det ena uppslaget är vackrare än det andra, tack vare bilderna som verkligen får ta plats. Många arter får ett helt uppslag med frikostigt med text och stora bilder. De tecknade planscherna som är så viktiga i fälthandböcker som Fågelguiden har här en mer underordnad roll, likadant är det med utbredningskartor och fältkännetecken. Eftersom boken är ett komplement till handboken så ser jag inte det som någon nackdel.

De arter som behandlas är dryg 420 häckfåglar och regelbundna gäster i huvudparten av Europa, undantaget merparten av Ryssland och Atlantöarna. Betydligt snävare område än i Fågelguiden alltså. Utbredningskartorna är däremot nästan identiska med dem som finns i Fågelguiden och täcker också nordafrika och mellanöstern.

Det största utrymmet i boken, ett helt uppslag, ges åt de populäraste och mest bildmässiga fåglarna, som trana och brushane. Koltrasten har en egen sida men delar uppslag med björktrast och taltrast. Dubbeltrast och rödvingetrast ryms också på en sida, medan de ovanligare blåtrast, stentrast och ringtrast trängs tre på en sida. Författaren gör som sagt inte anspråk på att täcka hela Europa ända till Ural. Det måste vara skälet att den Östersunds-aktuella taigatrasten inte finns med i boken.

Texterna är som titeln anger inriktade på fåglarnas beteende, även om en del andra uppgifter också slinker med. Rena fakta om livsmijö, föda, flyttning och sådant ges enbart familjevis med detaljer för vissa arter om de avviker från övriga inom familjen. För varje art går texten rakt på de intressantaste aspekterna av den artens beteende, familjeliv eller liknande.

Roland Staav har översatt och bearbetat texterna, vilket borgar för kvalitet. Bearbetningen verkar mest handla om att han sett till att få med riktiga uppgifter om förekomst och utbredning i Sverige, vilket väl är det som man kan förvänta sig i sammanhanget.

Boken reas nu ut på flera håll. Hos Naturbokhandeln kostar den 159 kr vilket är bra pris för de flesta inbundna böcker och ett kanonpris för en bok av det här slaget. Köp en extra och ge bort i present.

Jan Östlund, Östersund – 2 april 2008

När du hör om fåglar som byggt bo på konstiga ställen i människans närhet är det ofta den grå flugsnapparen som varit i farten. Om någon lämnat en spade mot en vägg några dagar i häckningstid, kan det när spaden ska fram igen ligga ett fint fågelbo på handtaget. Grå flugsnappare är annars en fågel som många förbiser, trots att den alltså tycks trivas i vår närhet.

Inifrån en vanlig holk är väl inte utsikten något att skryta med, och just utsikt är vad den grå vill ha. Därför fungerar inte samma sorts holk som till exempel den svartvita flyttar in i (även om den råkar vara bebodd av någon annan). Nej, för att den grå ska trivas krävs något helt annat.

Holken på bilden fick vi av Nils Lundmark för att sätta upp i vår sommarstuga utanför Sundsvall. Faktiskt envisades han med att vi skulle sätta upp tre stycken på olika hus runt tomten. Vi hade tagit bort ett bo som byggts på ett sådant där olämpligt ställe medan vi inte var där och Nisse ville kompensera fåglarna för skadan vi ställt till med. Nisses entusiasm var som vanligt grundmurad, själva var vi mer tveksamma till hans nya påfund.

Desto större blev glädjen när det visade sig att vi fick häckning i alla tre holkarna! Tre kullar med grå flugsnapparungar kom av allt att döma på vingarna första sommaren. Nu har vi satt upp en holk till. Tänk om det blir fyra häckningar i år!

Du kan själv prova samma sak hemma hos dig. Holken bygger du av en räfflad dräneringsslang eller ett avloppsrör, cirka 10 cm i diameter. Du sågar av en cirka 45 mm lång bit och fäster den med ett par småspikar på en brädbit. Så är det klart! (När du har ångan uppe gör du några till och ger som presenter till grannar och vänner.)

Placera holken på uthus, garage eller liknande plats cirka 10 cm under tak. Då kommer flugsnapparna undan både regn och borövande skator och nötskrikor.

(En notis med liknande innehåll skrev Nils Lundmark i Fågelvännen nr 1 2005.)

Jan Östlund, Östersund – 24 februari 2008 kl. 14.19

Vid JORF:s årsmöte i februari (2004) utsågs Märta Bohman, ”JORF:s ständige sekreterare”, till hedersledamot i föreningen. Märta har alltsedan den dag föreningen bildades spelat en framträdande roll på olika sätt. Förutom att ha varit just sekreterare har hon även tillhört tidskriftens redaktion under många år, ansvarat för utskicken till medlemmarna och varit exkursions- och studiecirkelledare. Hon har dessutom bakat legendariskt goda kakor till våra styrelse- och årsmöten samt i stor utsträckning varit föreningens ansikte utåt mot medlemmarna.

Märta är just den person som alla föreningar skulle behöva, en som står för kontinuitet och stabilitet, en fixstjärna för föreningen bland alla supernovor som flammar upp ett tag och sedan slocknar lika fort. Mycket tack vare Märtas engagemang har det känts tryggt och stimulerande för oss andra att vara delaktiga i föreningens utveckling.

Thomas Holmberg och JORF:s styrelse

Finns det något man kan göra åt de stora fåglar som tar all fågelmat från de mindre?

Först och främst, tänk på att större fåglar tömmer dina fågelmatare för att de också är hungriga! De äter mer mat helt enkelt därför att de är större. Här följer dock ett par förslag för att se till att även mindre fåglar får lite mat:

• Större fåglar äter gärna torrfoder för hundar vilket är nyttigt för dem och det kostar ofta mindre än fågelmat. Sätt upp en plattform för dem intill dina vanliga fågelmatare och flytta sedan denna plattform längre och längre bort så att den till slut står på andra sidan trädgården.

• Mata de små fåglarna med cylindriska matare. Större fåglar kan inte sitta på de små plastpinnarna (de kommer förmodligen försöka men lyckas inte så bra). Efterhand bör de komma fram till att plattformarna med hundmat är mycket lättare för dem att komma åt.

• Det finns fågelmatare med stålnät runt. Man kan givetvis göra en inhägnad själv med hönsnät eller liknande som har hål nog stora för små fåglar att ta sig igenom men som håller större fåglar ute. Gör en bur som står ut minst 10 cm från fågelmataren på alla sidor och häng upp fågelmataren inuti.

Lycka till!

Jag fick också vid ett tillfälle det billiga och bra tipset av Märta Bohman på hur man gör en fågelfröautomat av en Pet-flaska som den ni redan har på hemsidan. Men eftersom jag ville ha flera automater och familjen inte åt så mycket russin! (det är nämligen locket från russinburken som passar bäst till det här ändamålet) fick det bli en variant av automat där jag inte behövde något lock.

Istället tillverkade jag en tratt och kan fylla på frön genom flaskans hals. Tratten är en avsågad 1 kg ketchupflaska som passar bra sedan gängorna är bortsågade. Hålen för pinnarna och öppningarna för fröna gör jag med hjälp av en lödkolv. Håll gärna till under köksfläktens utsug om inte momentet kan göras utomhus för att undvika att andas in ångorna av smält plast.

Upphängningen består av ett hampasnöre med öglor som bara träs över de övre pinnarna och ”snällt” hänger kvar i trädet, även om det blåser medan jag byter ut en tom automat mot en fylld.

Det tog några dagar första gången innan ”våra” fåglar förstod hur de skulle få ur fröna, men sedan har det varit en strykande åtgång. Under denna vinter har det gått åt mer än 75 kg solrosfrö och jag tycker det har varit ovanligt många fåglar här runt fågelmatarna i år jämfört med tidigare vintrar.

-Karin Edvardsson i Torvalla, Östersund

Jag fick tipset om denna synnerligen enkla och billiga fågelfröautomat från JORF:s nyblivna hedersledamot Märta Bohman. Som synes gör man den av en vanlig PET-flaska. Botten sågas bort och ersättes med någon form av plastlock.

En upphängningsanordning i form av en ståltråd fästes i botten och flaskan hänges upp och ner. Skruvkorken ska vara kvar och en liten bit upp gör man två hål på vardera sidan mittemot varandra. I det nedre hålparet sticker man in en pinne och i det övre, som inte får vara för stort, plockar fåglarna de solrosfrön som man fyller flaskan med. Hålet bör nog inte vara mer än en dryg centimeter stort annars hamnar de flesta fröna på backen (det gör de nog ändå).

Plastlocket måste vara rätt väl fastsatt annars går det som det gjorde med min fågelautomat. En av de första gästerna var inte oväntat en ekorre som lätt hittade vägen upp till balkongen på andra våningen. Inte var den heller dummare än att den ganska snart räknade ut hur man skulle öppna automaten uppifrån. Så åtgången på frön är ganska stor. Förbättringar får anstå till nästa säsong.

Thomas Holmberg