Jämtlands läns ornitologiska förening

Lagom till att 10-talet snart är här på nytt byter Jämtlands läns ornitologiska förening både system och design på webbplatsen. Förutom de uppenbara skillnaderna i design, som till exempel kommer att växla färg med årstiderna, så finns även andra viktiga ändringar.

Nyckeln till en framgångsrik webbplats är inte i första hand ett snyggt utseende (även om det givetvis inte skadar) utan att saker händer och det har vi tidigare varit lite dåliga på. Istället för det tidigare systemet där vem som helst kunde redigera nästan fritt kommer vi att använda oss av ett system med skribenter som uppdaterar sidan med nyheter.

Vill du bli en skribent på jorf.se så skicka ett mail till lars@falkdalen.com så ska jag ordna detta. Man måste inte vara expert på IT och det finns absolut inget krav på hur mycket eller ofta man ska skriva.

Om ni har synpunkter på webbplatsen eller har hittat fel så kan ni gärna skriva en kommentar nedan eller skicka ett mail till lars@falkdalen.com.

Lars Falkdalen Lindahl

Lavskrika. Foto: Estormiz

Dalademokraten publicerade för ett par dagar sedan en oroande artikel där man konstaterar att lavskrikan tycks ha minskat drastiskt i Dalarna sedan 1997. Undersökningen genomfördes genom att låta älgjägare räkna de lavskrikor de såg. 1997 rapporterades 62 lavskrikor från 22 olika platser medan man i år bara fick in rapporter om 8 lavskrikor från 3 platser. Det intensiva skogsbruket som lämnar kvar mycket lite äldre skog pekas ut som trolig orsak till denna nedgång.

Nästan samtidigt rapporterades dock av Upsala nya tidning att lavskrika observerats i Färnebofjärdens nationalpark vid gränsen mellan Uppland och Gästrikland, väl utanför lavskrikans normala utbredningsområde.

Är det någon som vet hur det går för lavskrikan i Jämtlands län? Kommentera gärna nedan. Det är inte svårt att inse att skogsbruket går hårt fram även här, men gissningvis har den ett tämligen gott skydd i den fjällnära skogen.

Yttrande gällande komplettering Diarienummer 551-157-09, med anledning av Bergvik Skog AB:s planerade vindkraftanläggningar i Brickan, Jämtlands län

Till att börja med vill vi anföra att vi ställer oss helt bakom det yttrande som Stig Norell, Järvsö, nyligen har sänt in gällande samma ärende. Stig Norell har stor kunskap om både kungsörn och det aktuella området som berörs av planer på vindkraftutbyggnad.

Vi är starkt kritiska till Bergvik skog som inte har tagit till sig synpunkter från kungsörnsgrupperna, vare sig i Jämtlands eller i Gävleborgs län. Exploatören har negligerat dessa helt.

Vi vill betona att det är EXPLOATÖREN som ska argumentera och bevisa att exempelvis en 1km gräns är lika bra som 2km. Att hänvisa till andra lika dåligt underbyggda argument som översiktsplaner i tre norrlandskommuner är knappast förenligt med miljöbalkens ambitioner med MKB där det tydlig framgår att det är exploatörens SKYLDIGHET att visa på miljökonsekvenser, inte att hänvisa andra dåliga exempel som för tillfället passar exploatören.

Företagets krav på att få bygga vindkraftverken så nära kungsörnsbon som 1 km är INTE försvarligt ur fågelskyddssynpunkt. Då hamnar vindkraftverken alltför långt in i kungsörnsreviren och alltför nära själva boplatserna. När det gäller kungsörn rekommenderas buffertzoner på 2,5 – 6 km från boplatserna enligt RSPB (Royal Society for Protection of Birds). Reviren kan ha olika form beroende av hur terrängen är utformad och vilka flygriktningar och jaktområden som brukas av örnarna, men generellt kan man säga att reviret har en radie på 5 km från boplatsen.

Resultat från studier med satellitsändare på unga kungsörnar visar att de uppehåller sig inom en radie av 5 km från boplatsen tills de lämnar föräldrarnas revir och flyttar söderut för vintern. De förflyttar sig över stora avstånd men återkommer till hemområdet efter sina vinterflyttningar. Sändarstudierna visar att de unga kungsörnarna ofta besöker andra kungsörnsrevir, bla i andra områden med planerad vindkraftetablering. Vindkraftanläggningar i befintliga kungsörnsrevir innebär alltså en ökad kollisionsrisk också för unga kungsörnar som kommer på besök från andra delar av landet. Det är viktigt att myndigheterna har kunskap om detta när det planeras storskalig nybyggnation av vindkraft i Sverige. Dessutom betyder fler vindkraftanläggningar i Sverige även en ökad kollisionsrisk för norska och finska kungsörnar som i betydande antal övervintrar i Sverige. Resultaten från satellitsändarstudier inom NINA:s kungsörnsprojekt i Finnmark visar att unga örnar från andra platser (ex. Norge och Finland) kan uppehålla sig i Sverige, bla i Jämtland Härjedalen, vintertid. (Nygård et al 2009).

Det finns stora kunskapsbrister när det gäller vuxna kungsörnars arealbruk och rörelser eftersom man hittills bara har studerat ungörnar med satellitsändare fram till att de är 3 år. Studier av vuxna kungsörnars rörelser bör ske. Det behövs bla kunskap om var örnarna jagar, om det är över bergsbranterna eller om det är i lägre liggande terräng. Häckningsframgång bör också undersökas före, under och efter utbyggnad.

Det bästa för kungsörnen vore naturligtvis om vindturbinerna inte byggs närmare än FEM km från boplats, men JORF och kungsörnsgrupperna anser att man i redan exploaterade områden kan acceptera ett avstånd på 2 km till kungsörnsbo. Det är dock mycket viktigt att fria inflygningszoner lämnas till befintliga örnbon så att de inte blir kringbyggda av vindturbiner.

I kontrollprogrammet för vindkraftanläggningarna bör kontroll av kollisionsdödade fåglar (och fladdermöss) ingå. Sådana kontroller bör ske minst en gång i veckan, helst med hund som ökar sökeffektiviteten betydligt. Finansiering av kontrollprogram ska säkras med tillstånden, exempelvis genom fonder. Det finns idag flera exempel på kontrollprogram där allt lovas men när det ska genomföras finns inga medel och av kontrollprogrammen blir i princip ingenting. Kontrollprogrammen blir även meningslösa när inga åtgärder följer med om negativa konsekvenser upptäcks.

Jämtlands läns ornitologiska förening sände ett yttrande till Länsstyrelsen den 12 maj med anledning av Bergvik Skogs planerade vindkraftanläggningar i Brickan och Skaftåsen. I detta yttrande påpekades att rovfågelinventering (speciellt kungsörn) och häckfågelinventering som MINSTA krav, måste genomföras i alla områden som planeras att bebyggas med vindturbiner. JORF påpekade också att det i de aktuella skogsområdena kan vara aktuellt att inventera berguv samt ev förekomst av tjäderspelplatser.

Vi har nu erfarit att det ENBART har genomförts rovfågelinventering i det aktuella området. Att det inte ens har genomförts en allmän häckfågelinventering är en allvarlig brist som vi anser måste åtgärdas sommaren 2010. Med tanke på att det är stora skogsarealer i Jämtlands län som nu bebyggs med vindkraftanläggningar så anser vi även att det är nödvändigt att tjäderspelplatser lokaliseras så att nödvändig hänsyn kan tas till dem. Det är också viktigt att terräng passande för berguv inventeras. I närheten av den planerade vindparken har berguv observerats tidigare.

Slutligen vill vi påpeka att det är ett anmärkningsvärt förfarande av länsstyrelsen att ha remisstid under semestertider, eftersom detta troligen resulterar i att flera instanser begär uppskov vilket i sin tur leder till merarbete för myndigheten. Dessutom kan det tolkas som att länsstyrelsen inte önskar ett brett samhällsengagemang i frågan.

Jämtlands läns ornitologiska förening
Lars Arvidsson

Projekt Kungsörn Jämtland – Härjedalen
Tomas Bergström

Ladda ner dokumentet som pdf »

Yttrande angående planerad vindkraftanläggning på Middagsfjället i Åre kommun. Diarienummer 551-13949-08

Jämtlands läns ornitologiska förening har tidigare yttrat sig under samrådsperioden till Fred. Olsen Renewables via Miljötjänst Nord. I det yttrandet påpekade JORF att Middagsfjället inte är lämpligt för anläggande av någon vindkraftanläggning. Detta har företaget underlåtit att ange i samrådsredogörelsen! Vi vill härmed klargöra att JORF säger nej till att en vindkraftanläggning byggs på Middagsfjället!

Den känsliga fjällmiljön lämpar sig inte för vindkraftanläggningar. Middagsfjället är också ett speciellt rikt fågelområde med många fågelarter. Där finns bla många vadarfåglar som speciellt under i sin spelflykt kan riskera att kollidera med vindkraftverken. Området hyser också andra fåglar som kan vara speciellt utsatta för kollisionsrisker, såsom fjällabb och olika rovfåglar som jagar i området.

Middagsfjället är viktigt för den sällsynta dubbelbeckasinen som är både rödlistad och betecknas som särskilt skyddsvärd. Vindkraftföretaget menar att spelplatserna finns ”på betryggande avstånd” från vindparken, men det är felaktigt att kalla det betryggande. Forskning har visat att dubbelbeckasiner flyger mellan olika spelplatser. Dessutom befinner sig dubbelbeckasinerna självfallet inte dygnet runt på själva spelplatserna. Spelet föregår nattetid, så under andra tider på dygnet befinner sig beckasinerna på andra platser i området. Exakt var de befinner sig när de inte spelar och var de flyger i området är inte undersökt. Tidigt på våren innan snön smält bort på själva spelplatserna befinner sig dubbelbeckasinerna på snöfria fläckar. Områden som smälter tidigt på våren finns i det planerade vindkraftområdet, varför man kan anta att dubbelbeckasinerna tidvis kan befinna sig i vindkraftanläggningen och då riskera att kollidera med vindturbinerna.

I utredningens fågelinventering från 2007 framgår att ”sluttningarna runt fjället vid trädgränsen har visat sig vara av utmärkt biotop för dubbelbeckasiner och det är troligt att flera lekar finns inom området” förutom de fyra spelplatser som hittades i området. JORF påpekade i sin tidigare skrivelse att ytterligare inventeringar av dubbelbeckasin bör göras vid Middagsfjället. Detta krav har uppenbarligen inte hörsammats trots att arten kräver speciellt skydd och hänsyn. Robert Ekblom, PhD vid Uppsala universitet bedömer utifrån granskning av vegetationskartor att Middagsfjället kan vara det bästa området i landet för dubbelbeckasiner och misstänker att där finns Sveriges högsta täthet av spelplatser. Det är troligt att de fyra hittade spelplatserna bara är ett skrap på ytan av vad som verkligen finns runt Middagsfjället, så det är viktigt att det görs ytterligare undersökningar av dubbelbeckasinens förekomst vid Middagsfjället. Dubbelbeckasin är rödlistad som missgynnad av Naturvårdsverket och dessutom uppsatt som skyddsvärd på EU:s Annex 1-lista. Dubbelbeckasinspelplatserna finns på sluttande våtmarker där vatten ständigt tillförs från högre liggande mark. En omfattande utbyggnad av vindturbiner på fjället och tillhörande vägdragningar skulle kunna störa dessa vattensystem och därmed förorsaka att spelplatser försvinner. Sediment kan också riskera att hamna på spelplatserna vilket sannolikt skulle spoliera spelplatserna som kräver viss typ av vegetation för att passa dubbelbeckasinerna. Deras födosöksområden är naturligtvis också känsliga och får inte tillföras sediment från byggnadsarbeten högre upp på fjället.

Förutom denna känsliga art, finns ytterligare fågelarter som är särskilt skyddsvärda enligt Fågeldirektivets Annex 1-lista (Rådets direktiv 79/409/EEG ) eller som är rödlistade enligt Artdatabankens ”Rödlistade arter i Sverige 2005”. Det gäller exempelvis fjällpipare, ljungpipare, mosnäppa, grönbena, stenfalk, jaktfalk, blåhake och stenskvätta.
Jaktfalkinventeringen som genomförts visar att flera revir tangerar vindkraftparken och att det planerade vindkraftområdet nyttjas som jaktområde för jaktfalkar. Företagets påstående att jaktfalkar ”för första gången” påträffas på Middagsfjället, gäller enbart under de tillfällen som fågelinventeringen för vindparken pågick. Självfallet har jaktfalk setts många gånger tidigare vid Middagsfjället av besökare i området. Detta faktum gäller även kungsörn och andra rovfåglar.

Det finns många starka skäl ur fågelskyddssynpunkt som talar emot utbyggnad av vindkraftverk på Middagsfjället så JORF önskar att den planerade vindkraftsanläggningen inte erhåller tillstånd att uppföras.

Jämtlands läns ornitologiska förening

Lars Arvidsson/styrelsen

Ladda ner dokumentet som pdf »

Synpunkter på samrådsunderlag för alternativa ledningsstråk för EONs 130 KVs vindkraftsanslutningar väster om Ramsele

Jämtlands läns ornitologiska förening (JORF) har läst igenom samrådshandlingen för de rubricerade vindkraftanläggningarna. Vi önskar ställa oss bakom det yttrande som redan är insänt från Ångermanlands Ornitologiska Förening.

Av de föreslagna stråken för Björkhöjden-Björkvattnet, Ögonfägnaden och Bodhögarna förordar alltså även vi att huvudstråk 2 väljs där matningen mellan Björkvattnet och Björkhöjden går i stråk 2A (mer västligt) och mellan Björkhöjden och Ögonfägnaden i stråk 2C (det nordligare alternativet). Denna sträckning är den som med dagens kunskap om fåglar är den bästa. Sämsta alternativen ur fågelsynpunkt är 1B följt av 1A och 2B.
För Stamåsen är sträckningen ur fågelsynpunkt rätt likvärdig så det har mindre betydelse ifall det blir alternativ A eller B.
Generellt sett så är kunskapen om fågellivet dåligt undersökt i området så det är viktigt att det görs en MKB över de olika alternativen där ett bättre underlag tas fram. Viktiga häcklokaler för större fåglar t.ex. trana, sångsvan, gäss bör undersökas liksom skrattmås och sjöfåglar. Inventeringar mha erfarna ornitologer bör göras under fåglarnas häckningstid.
Dragning av ledningar alldeles framför eller i branta sluttningar (bergsstup) skall undvikas. Dessa branter söker sig rovfåglar och andra termikflyttare till för att finna uppvindar. Kollisionsrisken här är alltså större än för andra delar av sträckningen.
När det gäller utformning av ledningar och ledningsstolpar så är det viktigt att minimera risken för kollisioner och strömgenomgång för fåglar. Av de föreslagna ledningsstolparna så är portalstolpar av trä, stål eller trebenta att föredra framför fackverkstolpe av stål. Den sistnämnda ger en mycket större barriäreffekt för fåglar med en ökad risk för kollison. Viktigt är också att stolparna görs med hängande isolatorer (kedjeisolatorer) så att fåglar som sätter sig på överliggaren inte kan komma åt att kortsluta mellan stolpe och ledning. Spannet skall vara minst 60 cm, helst mer.
Ev. andra ledningar i 20-40 kVs nätet som kan bli aktuella skall utföras med BLL-ledning och stolptransformatorer förses med Huven Uven isolering (HU 150). JORF påminner om att eldöd är den största orsaken till att större fåglar som havsörn, kungsörn, glada, berguv, trana, sångsvan m.fl, arter dör eller skadas (förutom tågdöd för t.ex. kungsörn).

I Tyskland har myndigheterna i april 2002 infört en ny riktlinje i lagstiftningen (§ 53) som säger att: ”Nyuppförda ledningsstolpar och annan teknisk utrustning måste utföras så att möjligheten att fåglar dödas genom strömgenomgång utesluts. Åtgärder för att minska riskerna för fågeldöd måste genomföras på befintliga ledningsstolpar och annan teknisk utrustning på linjer med 10-60 kV inom den närmaste 10-årsperioden.”
Se “Haas, D., Nipkow, M. et al.: March 2005. Protecting birds from powerlines, Nature and environment, No. 140, Council of Europe Publishing, F – 67075 Strasbourg Cedex, ISBN 92-871-5630-1.”

JORF menar att EON som internationellt elbolag skall ha samma ambitionsnivå även i Sverige. Vid passager över dalgångar eller viktigare flyttstråk bör ledningen förses med varselklot

För Jämtlands läns ornitologiska förening

Jonas Westling
sekreterare

Ladda ner dokumentet som pdf »

Synpunkter på Statkraft SCA Vinds samrådshandling för vindkraftsanläggningarna på Stamåsen, Ögonfägnaden och Bodhögarna.

Jämtlands läns ornitologiska förening (JORF) yttrade sig tidigare till Sweco i samrådet enligt 6 kap 4 § Miljöbalken angående de olika vindkraftsanläggningar som planeras i Jämtlands län.

När det gäller fågelarter som är förtecknade i bilaga I till EUs fågeldirektiv och/eller arter som är nationellt rödlistade, krävs särskild hänsyn. JORF anser att det inför all planerad utbyggnad krävs omfattande fågelinventeringar gjorda av erfarna ornitologer. Särskild uppmärksamhet bör ägnas arter som är utsatta för kollisionsrisker såsom örnar, falkar, vråkar, ugglor, lommar, tranor, svanar, gäss och hönsfåglar samt en del vadarfåglar, sånglärkor och svalor som ofta befinner sig i riskzonen för kollision med vindkraftverk. Vi önskar ta del av de fågelundersökningar som genomförts för att kunna bedöma om nödvändiga inventeringar är gjorda.

När det gäller kungsörn så är den en sällsynt och missgynnad art som är förtecknad i EUs fågeldirektiv (rådets direktiv 79/ 409/EEG) och ska ges erforderligt skydd. JORF noterade i vårt svar enligt samrådet till Miljöbalken att exploatörerna har genomfört kungörnsinventeringar och att detta, enligt uppgift, har påverkat placeringen av vindkraftverken. För kungsörn rekommenderas buffertzoner på 2,5 – 6 km enligt RSPB (Royal Society for Protection of Birds). http://www.rspb.org.uk/Images/sensitivitymapreport_tcm9-157990.pdf

JORF har i vårt tidigare yttrande till SWECO påpekat att det bör vara minst 2,5 km mellan kungsörnsrevir och närmaste vindkraftverk. I företagets inlämnade tillståndsansökningar framgår att man inte har tagit hänsyn till detta krav. I etableringsförslagen för vindkraftsanläggningarna vid Stamåsen, Bodhögarna och Ögonfägnaden finns kungsörnsbon som ligger inom 2,5 km avstånd från planerade vindkraftsanläggningar. För Stamåsen finns ett bo 1,5 km från anläggningens avgränsning. För Bodhögarna finns ett bo inom 1,1 km från den planerade anläggningen och ett annat bo finns 2,2 km från anläggningen. Dessutom finns ett tredje bo 3 km från den avgränsning som gjorts. Vad gäller Ögonfägnaden ligger ett bo inom 1,9 km från vindkraftsanläggningen. För två av dessa områden, Stamåsen och Bodhögarna, rör sig dessutom kungsörnarna tvärs över de planerade vindkraftsanläggningarna.

Statkraft SCA Vind AB skriver i sin ansökan vad gäller Stamåsen och Bodhögarna att uppskattat revirområde för kungsörnar berörs i stor utsträckning och att örnarnas jakt över vindkraftsparkerna kan komma att utebli. Samtidigt bedöms påverkan på kungsörnarna inte ske i någon nämnvärd omfattning. Motiveringen är bl.a. att kungsörnsbeståndet i området är glest och att det finns möjlighet att breda ut sig i andra områden. Bolaget säger också att örnarna i området kommer att följas upp i ett kontrollprogram för att bl.a. få svar på hur vindkraftsanläggningarna påverkar örnarnas nyttjande av området.
Bl.a. hänvisas till en undersökning som görs av kungsörnarnas rörelsemönster som görs vid Storrun i Jämtland via Vindval och som finansieras av Energimyndigheten.

JORF är oroad av de korta skyddsavstånden till dessa bolokaler som vi anser vara otillräckliga. Inom 2,5 km från kungsörnarnas revircentrum rör de sig under 50 % av tiden under ett år. Risken för kollisioner med vindkraftverken är här således väldigt stor. Den största bristen är att det före etableringen saknas underlag på var de gamla örnarna i paren jagar, t.ex. om det är över bergsbranterna eller om det är i lägre liggande terräng. Det saknas även kunskap om vilka inflygningskorridorer som finns till revircentrum. Den habitatsförlust som blir riskerar att minska häckningsframgången för örnarna och kanske leda till att reproduktion ej kan ske i området. Det finns inte heller något som säger att örnarna kan nyttja lägre liggande områden i närområdet och reproducera sig där.

Det är väl bra att bolaget i ansökan anger att de har en ambition att lära sig mer om örnarnas nyttjande av området, häckningsframgång etc. men det skrivs inget om vad som ska ske om det visar sig att örnarna överger området. Bolaget bör även ange om habitatsförlusten kommer att ersättas genom åtgärder i andra områden utanför vindkraftområdet, om boträd kommer att skyddas/tillskapas och om bobranter med äldre skog långsiktigt kommer att avsättas för att ge alternativ till den naturmiljö som försvinner p.g.a. exploateringen.

Förutom risken som en vindkraftsetablering innebär för de gamla etablerade kungsörnarna i reviret så finns det problem även för andra örnindivider. Den forskning med satellitförsedda kungsörnar som bolaget refererar till vid Storruns vindpark i Jämtland visar hittills att unga kungsörnar förflyttar sig över stora avstånd hela året. Positionerna som erhållits från satellitsändarna har visat att de unga kungsörnarna ofta besöker andra kungsörnsrevir, bl.a. i andra områden med planerad vindkraftetablering. Vindkraftanläggningar i befintliga kungsörnsrevir innebär alltså en ökad kollisionsrisk också för unga kungsörnar som kommer på besök från andra delar av landet. Detta är något myndigheterna bör ha kunskap om när det planeras nybyggnation av vindkraft i Sverige. Dessutom betyder fler vindkraftanläggningar i Sverige även en ökad kollisionsrisk för norska och finska kungsörnar som i betydande antal övervintrar i Sverige. NINA (Norsk institutt for naturforskning) bedriver sedan några år satellitsändarstudier på kungsörnar i Finnmark. Resultaten visar att unga örnar från Finnmark uppehåller sig i Sverige, bl.a. i Jämtland, vintertid. Dessa övervintringsrörelser söderut upprepas under flera år tills örnarna har etablerat egna häckningsrevir. En av kungsörnarna som märktes 2005 i Finnmark, befann sig senast vintern 2008-2009 i Östjämtland.

JORFs slutsatser utifrån den insända ansökan för dessa vindkraftsanläggningar är att bolagets allmänna bedömning att de planerade vindkraftanläggningarna inte orsakar någon nämnvärd negativ påverkan på fåglar och andra djur i området inte baseras utifrån några sakskäl. Den inventering och det underlag som finns är för knapphändig för att kunna ge svar kring detta. JORF menar att de planerade anläggningarna på Stamåsen, Bodhögarna och Ögonfägnaden måste undersökas mer noggrant innan slutgiltig avgränsning och placering av vindkraftverk kan göras. Speciellt viktigt att undersöka är områden där vindturbiner planeras inom 2,5 km från kungsörnarnas boområden.

JORF förutsätter att Länsstyrelsen ålägger exploatören ett kontrollprogram där kungsörnens
nyttjande före, under och efter etableringen studeras liksom deras häckningsframgång. I kontrollprogrammet bör även kontroll av kollisionsdödade fåglar (och fladdermöss) ingå. Sådana kontroller bör ske minst en gång i veckan, helst med hund, något som ökar sökeffektiviteten betydligt.

JORF förutsätter också att exploatören redovisar vilka kompensationsåtgärder man ämnar göra för att ersätta förlusten av viktiga boområdes- och födosökshabitat.

För Jämtlands läns ornitologiska förening

Jonas Westling
sekreterare

Ladda ner dokumentet som pdf »

Synpunkter på Statkraft och SCA-Vinds samrådshandling för vindkrafts-parkerna på Björkhöjden och Björkvattnet i Sollefteå och Ragunda kommuner.

Ångermanlands Ornitologiska förening (ÅOF) och Jämtlands läns Ornitologiska förening (JoRF) har läst igenom samrådshandlingen för de rubricerade vindkraftsparkerna och avger i detta läge följande yttrande till Er.

Kungsörnsgrupperna i Västernorrland och Jämtland har genom ÅOF varit med så tidigt som man bara kan i denna process och till konsultföretaget Sweco Energuide AB delgett synpunkter och kunskap kring kungsörnsförekomst i hela det stora området i Sollefteå och Strömsunds kommuner där Statkraft och SCA Vind planerar för vindkraft. Detta har också resulterat i att bolaget genom Limno Natur (B G Carlsson) har utfört inventeringar av kungsörn främst i Jämtland där kunskapen varit bristfällig. ÅOF har som förening också själva varit delaktiga i inventering av kungsörn åt Sollefteå kommun under vintern, våren och sommaren 2008 för att upptäcka örnrevir och hitta bon och boområden.

När det gäller de föreslagna områdena på Björkhöjden och Björkvattnet så delgav vi muntligen vid den allra första kontakten med Sweco Energuide att det finns ett örnpar och ett bo i området. Detta för att ge detta örnpar ett skydd så att vindkraftverk inte placeras i närheten av örnparets centrum. När vi nu studerar den samrådshandlingen som blivit inlämnad finner vi att det skydd på en km till örnrevirets centrum inte är tillräckligt. Avgränsningen av vindkraftsparkerna har istället utökats från den ursprungliga avgränsningen och sammantaget har fler vindkraftverk lagts till.

Detta örnpar, som 2008 häckade och fick ut en unge, kommer nu att till mer än två tredjedelar få sitt revir inom de föreslagna vindkraftsparkerna. Från boet kommer paret att som närmast stöta på vindsnurrar inom 1 km i alla väderstreck. Därtill förläggs vindkraftverk till bergshöjder och bergsryggar som det visat sig att örnarna använder frekvent för förflyttningar. Örnarna nyttjar den termik och de uppvindar som bildas här. (Bara den kunskapen att det blåser ojämna och för vindkraften ”felriktade” vindar vore, tycker vi, tillräckligt för att undvika vindsnurror här).

Det örnpar som vår oro avser har en uppskattad revirstorlek på ca 75-80 km2 enligt Limno Natur. I den ursprungliga första avgränsningen som redovisades från företaget så skulle de båda vindkrafts-områden för detta örnpar innebära en habitatförlust på 37 km2 d.v.s 48 % av reviret. I det nya förslaget, med den kunskap som bolaget haft om denna bolokal, har man utökat området i denna del till 50 km2 d.v.s 65 % av örnreviret. I princip två tredjedelar av örnreviret överlappas således av de föreslagna vindkraftsparkerna. Huvudargumentationen från bolaget är att vindmätningar visat att det blåser bra här.

Ett örnpar som tappar två tredjedelar av sitt revir- och födosöksområde har i princip inga möjligheter att överleva och kunna reproducera sig i ett sådant landskap. Risken att kollidera med vindkraftverk är uppenbar f.f.a. för de verk som ligger inom 2-2,5 km från boområdet. Dödligheten för de vuxna örnarna och deras ungar kan förväntas stiga.
Ännu mer bekymmersamt är den habitatförlust som sker för örnarna. Skotska studier (Walker, D. m.fl.) visar att kungsörn undviker att gå in vindkraftsparker och också på utebliven reproduktion. Det innebär att örnparet i Björkhöjden-Björkvattnet således tappar majoriteten av jaktmarken och riskerar på så vis att helt försvinna från området. Just detta par har inte heller något alternativ inom närområdet beroende på att det är ett av skogsbruk mycket hårt påverkat område där inga lämpliga boträd eller boplatser finns kvar. Kompensationsåtgärder i form av alternativa boområden för just detta par är således svåra att tillskapa.

Vi kan inte heller acceptera tankar som ibland framskymtar att man kanske får offra ett och annat par för att ”rädda klimatet”. Om alla exploatörer argumenterar på detta sätt riskerar vi en minskning av kungsörnsstammen på populationsnivå i Norrland. Med dylik argumentation riskeras dessutom mycket stora skador även i övrigt på flora och fauna. Väldigt många höghöjdsområden över 300 m (där vi har kungsörn) i våra län projekteras just nu för vindkraft. Bara i direkt angränsning till Björkhöjdens och Björkvattnets vindkraftsparker planeras nu två parker av andra exploatörer.

Ingen myndighet har tyvärr idag inte någon totalbild över hur vindkraftsetableringen kommer att slå på faunan ur landskapsnivå. Detta är en mycket stor brist och borde inte vara något som enbart är upp till de ideella krafterna att ta strid för.

Statkraft och SCA Vind AB argumentation på ett skyddsavstånd på bara 1 km till örnbo baseras på den skrivelse som Sollefteå kommun har gjort i sin vindbruksplan. Rekommendationen att lägga ett skyddsavstånd på minst 2 km från örnbo godtogs inte av kommunen utan man fattade ett politiskt beslut att det räcker med 1 km. Det är ett mycket olyckligt beslut som tyvärr andra kommuner nu följer efter. Beslutet är inte grundat på sakkunskap utan på någon sorts ”jämkningsprincip” att vi går på halva avståndet. Alltså 1 km ligger mittemellan 0 och 2 km. Att argumentera på detta sätt är inte seriöst på något sätt och vittnar om mycket bristfällig respekt för befintlig kunskap och felaktig attityd och vilja. Som en följd av Sollefteås beslut har Ragunda kommun inte gjort någon egen sakkunnig bedömning utan väljer samma linje. Kommuner och myndigheter bör enligt vår syn basera sina beslut på den bästa kompetens som finns samt använda sig av miljöbalkens försiktighetsprincip.

Våra föreningar ifrågasätter också Statkrafts och SCA Vind ABs logik och slutsatser när man först under punkt 4:10.1 säger att ett fast avstånd mellan örnbon och vindsnurror inte alltid är det bästa då många olika faktorer spelar in. Bl.a. nämns att man behöver studera hur fåglarna nyttjar berört område och anpassa lämpligt skyddsavstånd utifrån de aktuella vindkraftverkens geografiska förhållande till boet, revirområdet, topografi och andra omständigheter. Avståndet bör i stället för ett fast avstånd utformas mer flexibelt utifrån dessa förhållanden och anpassas från fall till fall. Ändå låser man under punkt 4.10.2 sig till en skyddszon på 1 km.

Vi menar att bolaget i denna del av ansökan skall vara flexibel och således vänta med att ange lämpligt skyddsavstånd till detta örnrevirs centrum till dess man har fakta. Det innebär att man ej som i denna insända ansökan placerar ut vindkraftverk på kartan i denna del. Vi vill att bolaget skall göra precis som de säger i samrådshandlingen d.v.s att ”man behöver studera hur fåglarna nyttjar berört område och anpassa lämpligt skyddsavstånd utifrån de aktuella vindkraftverkens geografiska förhållande till boet, revirområdet, topografi och andra omständigheter”. Det är en studie som tar minst ett år.

Vi kan också konstatera under redovisning i punkt 7.3 ”Utformningsprocessen” att antalet vindkraftverk har utökats betydligt under det att arbetet framskridit. Antalet vindkraftverk verkar enbart ha baserats på hur bra det blåser och inte lämnat några möjligheter att omforma det ursprungliga förslaget för att kunna hitta den bästa placeringen utifrån en total bedömning. Det känns som att det har gällt att få ut så många vindkraftsverk som möjligt i området. Den förhoppning vi hade var att justeringen (utökningen) av områdets gränser i stället skulle ha inneburit en omplacering av vindkraftverk så att de plockats undan från örnrevirets centrum och placeras längre bort.

Bolaget säger också i sin samlade slutbedömning under punkt 6 att den planerade vindkraftparken inte bedöms orsaka någon nämnvärd negativ påverkan på fåglar och andra djur i området. Denna bedömning vilar uppenbarligen inte på saklig grund. Argumentationen känns igen från Statkrafts etablering av vindkraft på ön Smöla utanför Trondheim, Norge där 68 verk sattes upp under perioden september 2001 till oktober 2005. Där har nu hittills 23 havsörnar dödats liksom en mängd andra fåglar. Där ökar antalet döda örnar för varje år!

Förutom kungsörn så häckar svarthakedopping i Väster-Stenbittjärnen vid Kolsjöbackarna med 2-3 par (5 ex sågs där 26 maj 2008). Enligt den skotska studien från RSBP (Bright J. A m fl.) så är svarthakedopping en av 18 speciellt utvalda känsliga arter för vindkraft. RSBP förespråkar ett skyddsavstånd på 1 km i radie från artens häckningslokaler.

Sammanfattningsvis
ÅOF konstaterar att
– Statkraft och SCA Vind AB trots tidig kunskap om kungsörnsförekomst i området inte har redovisat några alternativa lokaliseringar för vindkraftsetablering för att undvika konflikt med kungsörn,
– att Statkraft och SCA Vind AB i allmänna ordalag uttrycker att vindkraftsetableringen inte bedöms orsaka någon nämnvärd negativ påverkan på fåglar och andra djur i området. Det finns överhuvudtaget inga underlag som styrker detta påstående.

ÅOF förutsätter att länsstyrelsens samrådsförfarande kräver att
– exploatören undersöker alternativa placeringar för att undvika vindkraftverk i kungsörnsparets häckningsområde vilket innebär minst 2 kms radie från revircentrum (lokaliseringsprincipen i miljöbalken).
– att Väster-Stenbittjärnen med häckande svarthakedopping ges ett skydd vilket enligt RSBPs rekommendationer innebär en skyddszon på 1 kms radie.
– bolaget kompletterar med en mer långsiktig studie av örnparets nyttjande av närområdet inom 4 km från boet. Först när denna studie och analys av resultaten är utförd kan en kvalificerad bedömning göras. Studien bör ge svar på om det finns delar inom 2 km från örnrevirets centrum som nyttjas i så liten utsträckning att kraftverk kan sättas här samt hur örnarnas inflygningsvägar mot boområdet sker i intervallet inom 2 till 4 km från revircentrum. Det senare för att få ett underlag för att bedöma om vindkraftverk i denna del behöver omplaceras/plockas bort för att de skall utgöra så lite flyghinder som möjligt för örnparet.
– ett långsiktigt kontrollprogram över påverkan på kungsörnsbeståndet åläggs bolaget för hela exploateringen inom Jämtlands- och Västernorrlands län så att slutsatser kan dras över hur storskalig vindkraftsetablering påverkar kungsörnsparens häckningsframgång i området.

– att kompensationsåtgärder för kungsörn görs till de närmaste angränsande örnreviren till Björkhöjden-Björkvattnet, Ögonfägnande, Bodhögarna och Stamåsen. Där bör befintliga och potentiella bolokaler med äldre tallskog på SCA-mark långsiktigt säkerställas och alternativa stabila bon i grova tallar byggas. Allt detta för att förstärka möjligheterna till att kompensera för den ökade dödligheten och den lägre reproduktionsförmågan som kan bli konsekvenserna av vindkraftsexploateringen i denna region.

Ångermanlands Ornitologiska förening

Thomas Birkö
Ordförande

Jämtlands läns Ornitologiska förening

XXXXX
Ordförande

Referenser

Bright, J. A., Langston, R. H. W., Bullman, R., Ewans, R.J., Gardner, S., Pearce-Higgins, J., Wilson, E. 2006. Bird Sensitivity Map to provide locational guidance for onshore windfarms in Scotland. RSPB Research report No 20.

Walker, D., McGrady, M., McCluskie, M., Madders, M., McLeod, D. R. A 2005. Resident Golden Eagle ranging behavior before and after construction of a windfarm in Argyll. Scottish Birds 25: 24-40.

Ladda ner dokumentet som pdf »