Årets upplaga av den stora fågelräkningen Vinterfåglar inpå knuten är nu slut, men ännu återstår för några att sända in sina rapporter. Följande sammanställning gjordes under vid 19-tiden måndagen 27 januari. Sedan dess kan mindre ändringar i ordningsföljden mellan fåglarna komma att ske, men de är marginella. Den allra senaste statistiken finns här: https://vinterfaglar.se/stats
Detta är det 20:e året i rad som BirdLife Sverige tar hjälp av svenska folket för att räkna gästerna vid våra fågelmatningar. Likt alla tidigare år är talgoxen den talrikaste arten på fågelmatningarna. Därefter kommer blåmesen, domherren och pilfinken, precis som förra året. Det ska dock sägas att förra årets tvåa, gråsiskan, i år lyst med sin frånvaro vid fågelmatningarna. Gråsiskan är en typisk så kallad invasionsfågel. Med det begreppet avses arter som vissa år uppträder mycket talrikt (invasionsartat) medan de andra år kan vara ovanliga. I år återfinns gråsiskan först på plats 22 i den nationella topplistan och det är enbart i norra Sverige som den varit något så när regelbunden vid matningarna.
En sak som satt sin prägel på årets räkning är att det varit gott om bärspecialister. Det gäller framför allt sidensvans och björktrast som båda gynnats av att det varit ovanligt mycket rönnbär och oxelbär kvar långt in på vintern. När dessa bär tryter ute i naturen, söker sig sidensvansarna och trastarna in till trädgårdarna där de bland annat äter av utlagda äpplen. Det ska dock sägas att det är framför allt i felar av mellersta och norra Sverige som dessa bärätande arter dykt upp vid fågelmatningarna. I södra Sverige saknas sidensvansarna nästan helt denna vinter. Sidensvans återfinns preliminärt på plats 13 och björktrast på plats 14. Sett till de 20 år som denna räkning genomförts är det klart över genomsnittet för båda.
En annan art som avancerar i listan är steglitsen. Denna färggranna lilla fink har sakta men säkert blivit allt talrikare som gäst vid fågelmatningarna. Den har också ökat i antal och spridit sig i landet under häckningstid. Faktum är att det är en av de fågelarter som det går allra bäst för i Sverige för närvarande. I år återfinns den på plats 12 i denna räkning. De första åren hamnade betydligt längre ner i topplistan.
Många fågelmatare gläds också åt att domherren blivit talrikare vid fågelmatningarna, och det bör betonas att i de fyra nordligaste länen (mer än halva Sverige) har domherren i år passerat talgoxen och varit talrikast på fågelmatningarna. Även i dess fall återspeglar denna räkning utvecklingen för arten som häckande fågel. Det går bra även för domherren. Enligt Svensk fågeltaxerings mer vetenskapliga inventeringar har den ökat med cirka 40 procent i landet de senaste 15 åren. Ökningen är större i norr än längre söderut.
Ännu en art som är på frammarsch i Sverige är kajan. Den klättrar i år från plats 10 till plats 7 på topplistan, och i någon man återspeglar det nog att den ökar även som häckfågel i landet. Enligt alldeles färska beräkningar är den numera den klart talrikaste kråkfågeln i landet med fler än 300 000 häckande par.
Däremot ser det fortfarande dystert ut för våra två sorgebarn vid fågelmatningarna, grönfinken och gulsparven. De håller sig nätt och jämnt kvar bland de tio talrikaste (grönfink nr 8 och gulsparv nr 10), men det ska jämföras med de första åren då båda arterna hörde till de allra talrikaste. Orsakerna till tillbakagången är i grönfinkens fall en sjukdom kallad gulknopp. Denna sjukdom kan ha bidragit även till gulsparvens minskning, men i dess fall handlar det även om att lämpliga livsmiljöer försvinner i jordbrukslandskapet.
De regionala sammanställningarna kan jämföras med följande topplista för landet i stort:
(Inom parentes anges förra årets placering)
1. Talgoxe (1)
2. Blåmes (3)
3. Pilfink (5)
4. Domherre (4)
5. Skata (7)
6. Koltrast (6)
7. Kaja (10)
8. Grönfink (9)
9. Gulsparv (8)
10. Gråsparv (11)
Jämtlands län
Domherren är den klart talrikaste gästen vid fågelmatningarna i inte enbart Jämtlands län utan i större delen av Norrland detta år. I just Jämtland och Härjedalen har detta gällt under många år, men nu har alltså domherren tagit över tätpositionen även i Västernorrland, Västerbotten och Norrbottens län. En anledning till att det varit så gott om domherrar de senaste vintrarna är att det går bra för denna vackra fink i Sverige. Enligt en ny beräkning, som baseras på Svensk fågeltaxerings mer vetenskapliga inventeringar, har domherren ökat med närmare 60 procent i norra Sverige de senaste 15 åren. Just i vinter har den dessutom gynnats av det varit gott om rönnbär. Rönnbärens kärnor är nämligen uppskattad mat för en domherre.
Även sidensvansen är förtjust i rönnbär, men då handlar det i stället om fruktköttet. Denna vinter har många sidensvansar dröjt sig kvar i Jämtlands län till skillnad från förra året då det endast rapporterades 18 sidensvansar i hela länet under räkningen. I år handlar det om mångdubbelt fler. Nära alla rapporter kommit in, kan det nog komma att röra sig om 30 gånger så många.
I vanlig ordning placerar sig gråsiskan högt i Jämtlands län. I det fallet sticker Jämtlands län ut. I övriga landet varierar gråsiskans uppträdande kraftigt från år till år. Vissa år kan den ligga i topp, andra år återfinns den långt ner i listan. Detta oregelbundna uppträdande beror på att gråsiskan ibland tvingas utvandra på grund av födobrist. En mycket viktig vinterföda är björkfrön och möjligen är tillgången på björkfrön stabilare i Jämtland med mycket fjällbjörkskog än i övriga landet.
Glädjande är att den lilla mesen talltitan ser ut att hålla ställningarna i Jämtlands län. Det är en art som går tillbaka i stora delar av landet.
1. Domherre
2. Talgoxe
3. Gråsiska
4. Blåmes
5. Skata
6. Sidensvans
7. Pilfink
8. Nötväcka
9. Talltita
10. Nötskrika
