SNF och JORF yttrande över detaljplan för Örndalen, Hån 26:1, Kvisthån 1:11 m fl Härjedalens kommun
18 oktober 2012Ulla Falkdalen 3 kommentarer »2012-09-03
Myndighetsnämnden i Härjedalens kommun
Yttrande över detaljplan för Örndalen, Hån 26:1, Kvisthån 1:11 m fl Härjedalens kommun, Jämtlands län
Naturskyddsföreningen i Jämtland- Härjedalen yrkar på att den planerade utbyggnaden i ”Örndalen”, Skorvdalen inte ska genomföras och att bolagets ansökan till alla delar ska avslås.
Kungsörn:
Personer verksamma i föreningarna, kunniga inom området örn, har under många år känt till att Skorvdalen har utgjort centrum för ett kungsörnrevir och att flera häckningar genomförts i dalgången under årens lopp. I bolagets miljökonsekvensbeskrivning framgår också att två gamla bon påträffats i dalgången i nära anslutning till planområdet (600 resp. 1000 meter från skidnedfarter). Dessutom har troligen en häckning genomförts under 2012. Detta i ett hittills okänt bo i den östra delen av dalgången. Av rapporten framgår att vid den genomförda kungsörnsinventeringen 2012 observerades kungsörn vid hela 44 olika tillfällen och att spelmarkeringar observerats flera gånger under inventeringen. Observationerna bekräftar tidigare iakttagelser att Skorvdalen utgör centrum för ett revir med ett mycket aktivt kungsörnspar.
Kungsörn har ett starkt skydd i en rad nationella och internationella lagar och konventioner. Förutom att arten är rödlistad (hotkategori NT) är den fridlyst enligt 4 § artskyddsförordningen (2007:845) och enligt denna paragraf är det förbjudet att avsiktligt störa kungsörn, särskilt under parnings- uppfödnings- och övervintringsperioder liksom att avsiktligt skada eller förstöra artens fortplantningsområden eller viloplatser.
På EU-nivå finns kungsörn upptagen i fågeldirektivets (2009/147/EG) Bilaga 1. För arter upptagna i denna bilaga ska särskilda åtgärder för bevarandet av deras livsmiljö vidtas för att säkerställa deras överlevnad och fortplantning inom det område där de förekommer. Enligt artikel 4 och Bilaga 1 åläggs medlemsländerna att utse särskilda skyddsområden för kungsörn. Kungsörn är också listad i Bernkonventionen, Bonnkonventionen och CITES. Bernkonventionen syftar till att skydda vilda djur och växter samt deras naturliga miljöer inom Europa. Kungsörn är där listad i bilaga II (strängt skyddade arter) som innebär att ingående länder ska vidta särskilt skydd för bevarande av arten och deras habitat. Länderna ska exempelvis ta hänsyn till viktiga områden för arten vid planering och exploatering.
Kungsörn är den enda fågelart i Sverige för vilken det finns ett riksdagsbeslut om miniminivå för stammen. I Sveriges sammanhållna rovdjurspolitik (prop. 2000/01:57) fastslås att kungsörnpopulationen ska uppgå till minst 600 årliga häckningar, men att stammen ska öka utöver denna nivå. Där framgår också att populationen ska utvecklas utan mänsklig påverkan och kungsörn ska förekomma i artens naturliga utbredningsområde i landet.
I Sverige finns ca 500 kända kungsörnspar men antalet häckningar ligger långt under detta antal. Under åren 2000 – 2011 har antalet registrerade häckningar varierat mellan 105 st. (år 2000) och 305 st. (2011) (Viltskadecenter 2011-13). Många häckningar misslyckas: under det mycket goda kungsörnsåret 2011 rapporterades 235 lyckade häckningar i landet, medan motsvarande antal 2010 var 135 lyckade häckningar. Prognosen för 2012 är mycket dyster, ett mycket dåligt häckningsresultat rapporteras från bl.a. Härjedalen (Stig Norell personliga kommentar).
I miljökonsekvensbeskrivningen framgår att bolaget vid behov kommer att verka för att naturvårdsavtal ska upprättas vid de aktuella bona. I detta fall skulle avtalet innebära avverkningsförbud och tillträdesförbud under häckningsperioden. Bolaget ställer också i utsikt att bygga boplattformar på ett större avstånd från etableringsområdet.
Vi hävdar att de föreslagna skyddsåtgärderna är helt otillräckliga för att bevara ett kungsörnsrevir i området. Till stöd för detta påstående framför vi följande fakta:
1. Kungsörn är mycket störningskänslig under häckningstid, i synnerhet gäller detta perioden 1 februari – 15 augusti (se t.ex. ”Åtgärdsprogram för kungsörn 2011-2015”). Rapport 6430. Naturvårdsverket 2011). Denna tid sammanfaller med den period då verksamheten är som mest intensiv, och därmed mest störande, i den typ av anläggning som beskrivs i detaljplanen.
2. Turistorter utgör en mycket stor störning för kungsörnsrevir:
a. Tidigare fanns ett kungsörnrevir strax nordväst om Vemdalsskalets skidanläggning (Skalpasset) och minst ett bo fanns i en av områdets klippbranter. Reviret övergavs av örnarna och detta kan sättas i samband med den exploatering som genomfördes i detta område.
b. Flera forskningsrapporter slår fast att antalet besatta kungsörnsrevir är lågt runt turistdestinationer. I norra Finland fann man att närmast besatta kungsörnsrevir fanns i genomsnitt 9,9 km från närmaste turistcentra (12 undersökta turistorter) och närmaste lyckade häckning fanns i genomsnitt 10,3 km bort (Kaisanlahti-Jokimäki et al. 2008).
Kommentar: Avståndet mellan Skorvdalen och Björnrike är bara ca 4 km. Detta visar hur ostörda örnarna hittills har varit i Skorvdalen och hur bra betingelserna är för örnarna i dalgången.
Referens: Kaisanlahti-Jokimäki, M.L., Jokimäki, J., Huhta, E., Ukkola, M., Helle, P. & Ollila T. 2008. Territory occupancy and breeding success of the Golden Eagle (Aquila chrysaetos) around tourist destinations in northern Finland. Ornis Fennica 85, 2–12
Vi har fått kännedom om att Härjedalens kommun haft vetskap om örnreviret i Skorvdalen och trots detta producerat en fördjupad översiktsplan där man pekar ut dalgången som lämpligt område för en storskalig turistanläggning. Detta är minst sagt anmärkningsvärt! Detta förfarande står direkt i strid med gällande lagstiftning (se ovan).
Skog:
Den 19 juli gjorde personer verksamma inom Naturskyddsföreningen Jämtland-Härjedalen, kunniga inom området, ett besök i Skorvdalen där de vandrade efter Skorvan uppströms bron. Inventeringen visar att södra sidan av Skorvan har varit helt orörd från skogsbruk under modern tid. I den branta lutningen finns mycket gammal grov gran och enstaka grov gammeltall samt en del stående och liggande död ved. Förutom detta finns även ett lövinslag. Norr om Skorvan finns en ungskogsareal som fortsätter i ett gammelskogsområde av samma typ som söder Skorvan.
Naturskyddsföreningen betraktar den gammelskog/fjällskog som finns i Skorvdalen som en stor nyckelbiotop då den innehåller alla viktiga substrat för biologisk mångfald. Vi anser därför att den ska bevaras.
Naturskyddsföreningen anser att det är högst anmärkningsvärt att Skogsstyrelsen beviljat avverkningstillstånd för 10,7 ha av denna fjällskog där man efter avverkning kräver markberedning och plantering. Vid en avverkning och efterföljande markberedning finns stor risk för erosion vilket kommer medföra slambildning i Skorvan. En avverkning i området kan knappast komma att genomföras utan att anlägga grävvägar i den branta lutningen, för att kunna transportera ut virket. Även detta bidrar till att påverka Skorvan negativt.
Att enligt rekommendation, från Lars-Olof Grunds Naturinventering av Skorvdalen 2007-07-23 – 2007-07-26, lämna en trädzon som ska anpassas efter terrängen på 30 -50 m båda sidor Skorvan anser vi inte är tillfyllest. Att enbart undanta en relativt smal ridå längs Skorvan som skyddszon betraktar vi som helt otillfredsställande. Det finns även en rekommendation att anlägga en naturstig längs Skorvan på grund av dess estetiska och botaniska värden. Även detta anser vi vara mycket olämpligt eftersom denna miljö bör få vara helt ostörd från mänsklig påverkan.
En annan stor miljöpåverkan om exploateringsplanerna blir verklighet utgör vattenförsörjningen för detta enorma projekt. Härjedalens kommun skriver själva i sitt samrådsunderlag för ny vattentäkt om miljökonsekvenser av uttaget:
”Den största negativa effekten av grundvattenuttaget bedöms vara en minskad vattenföring i bäcken Skorvan som får störst effekt i samband med lågvatten-föring. Räknat som årsmedel kommer i stort sett hela grundvattenuttaget att ske på bekostnad av vattenföringen i Skorvan eftersom en lägre grundvattennivå i berggrunden medför en sänkning av grundvattennivån i jordlagren, som i sin tur medför ett minskat utläckage av grundvatten till Skorvan.”
Ska detta tolkas som att risk föreligger att Skorvan mer eller mindre riskerar bli torrlagd under vissa tider? Detta skulle innebära än större miljöpåverkan på den vattenlevande faunan och även på den omkringliggande markvegetationen som till stora delar är mycket örtrik.
En exploatering av denna orörda fjälldal med dess skog och dess kungsörnar vore en katastrof och en miljöskandal.
Östersund 2012-09-03
Marie Andersson
Ordförande Naturskyddsföreningen Jämtland-Härjedalen
Yttrandet stöds av:
Naturskyddsföreningens kretsar i Jämtland- Härjedalen (Västra Härjedalen, Nedre Härjedalen, Åre) samt Jämtlands läns ornitologiska förening (JORF)