Skadad fågel?
Viltrehabilitering i Jämtlands län
Inga Lill Runesson ”Anstalten” 225 Duvberg 842 94 Sveg
Mobil: 073-083 34 39
Den enda godkända viltrehabiliteringen som finns i Jämtlands län numera är den som finns i Duvberg i Härjedalen. Inga Lill kan inte åka ut och hämta fåglar, men tar emot ifall de blir skjutsade till hennes anläggning i Duvberg.
Elsa Grenholm i Dvärsätt har lagt ned sin mångåriga verksamhet och har tyvärr ännu inte funnit någon som vill ta över rehabiliteringsverksamheten i landskapet Jämtland.
Privatpersoner får bara ta hand om vilda skadade fåglar i högst 48 timmar.
Kontakta polisen (tel: 114 14) om du hittar en skadad fågel. Då kan du få hjälp med att bedöma om djuret ska avlivas eller om det kan föras till en rehabiliteringsanläggning eller person med tillstånd att vårda skadat vilt. Polisen har adressen till godkända anläggningar och personer. Anmäl alltid till polisen om du avlivat någon fågel som inte får jagas.
Arter som tillhör statens vilt tillfaller staten antingen de omhändertas levande, påträffas döda eller dödas av någon anledning. Anmälan skall göras till polismyndighet som skall vidarebefordra döda djur enligt Naturvårdsverkets riktlinjer till Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm eller annat museum med samma behörighet. Levande fåglar som tillhör staten vilt och skall vårdas och rehabiliteras skall överlämnas till närmaste godkända inrättning, enligt förteckning förd av Naturvårdsverket.
Enligt jaktförordningens 33 § så omfattas följande arter av ”statens vilt”;
33 § Vilt av arterna björn, varg, järv, lo, myskoxe, fjällräv, utter, valar, fiskgjuse, bivråk, tornuggla, hökuggla, berguv, fjälluggla, lappuggla, slaguggla, rördrom, lunnefågel, salskrake, svarthalsad dopping, skärfläcka, gråspett, vitryggig hackspett, mellanspett, kungsfiskare, blåkråka, härfågel, sommargylling, fjällgås, skräntärna, svarttärna, storkar, örnar, glador, falkar och kärrhökar som omhändertas, påträffas dött eller dödas när sådant djur är fredat, tillfaller staten.
Om någon människa har hittat ett djur som omfattas av statens vilt så gäller följande enligt jaktförordningens 36 §;
36 § Den som har påträffat ett dött djur av sådan art som avses i 33 § första stycket eller har omhändertagit eller vid annat än tillåten jakt har dödat ett sådant djur ska snarast möjligt anmäla händelsen till närmaste polismyndighet, oberoende av vem djuret tillfaller. Detsamma gäller i fråga om älg eller hjort när djuret är fredat.
Får en markägare veta att ett djur som avses i 33 § har omhändertagits eller påträffats på dennes marker, är markägaren skyldig att förvissa sig om att anmälan skett eller själv göra anmälan. Samma skyldighet åligger arrendator och jakträttshavare.
När anmälan har gjorts till polismyndighet så är det följande som gäller för polisen enligt jaktförordningens 38 §;
38 § När polismyndigheten har tagit emot en anmälan enligt 28 d eller 36 §, ska den se till att djuret tas om hand. Naturvårdsverket ska genom föreskrifter eller beslut i det enskilda fallet bestämma hur det ska förfaras med omhändertagna djur.
Det framgår rätt klart av lagtexten att polismyndigheten är skyldig att omhänderta ”statens vilt” antingen det är levande eller dött. Polisen har också speciella ekonomiska medel till förfogande med avseende på statens vilt enligt jaktförordningens 40 a §;
40 a § Ur viltvårdsfonden får lämnas ersättning för
1. polismyndighetens kostnader för att eftersöka eller på annat sätt spåra, döda eller omhänderta djur av sådan art som avses i 33 § och kostnader för eftersök enligt 40 § andra stycket, och
2. kostnader med anledning av en anmälan enligt 36 §.
Ersättning ur fonden får även lämnas till den som har hjälpt polismyndigheten vid eftersök, dock inte till den som har skadskjutit det djur som eftersöktes eller till deltagarna i det jaktlag denne tillhör.
Detta innebär att polisen har rätt att ersätta privatperson som hjälper polisen i samband med eftersöka av eller transport av statens vilt om inte polisen kan av någon orsak.