Årets upplaga av den stora fågelräkningen Vinterfåglar inpå knuten är nu slut, men ännu återstår för några att sända in sina rapporter. Följande sammanställning gjordes under sena eftermiddagen måndagen 26 januari. Efter detta kan mindre ändringar i ordningsföljden mellan fåglarna komma att ske, men de är marginella. Den allra senaste statistiken finns här: https://vinterfaglar.se/stats
Antalet rapportörer har ökat tydligt jämfört med förra året. Då handlade det om cirka 14 900, medan slutsumman i år förmodligen kommer att landa runt 19 000. En anledning till denna ökning är nog att det rått vinterväder i hela landet denna gång. Förra året var det däremot milt, regnigt och blåsigt i stora delar av södra Sverige. Av erfarenhet vet vi att vinterväder stimulerar deltagandet i denna räkning, medan mildväder innebär det motsatta.
Detta är det 21:a året i rad som BirdLife Sverige tar hjälp av svenska folket för att räkna gästerna vid våra fågelmatningar. Likt alla tidigare år är talgoxen den talrikaste arten på fågelmatningarna. Därefter kommer blåmesen, pilfinken, koltrasten och domherren. Det enda som är anmärkningsvärt i denna grupp är att koltrasten når sin högsta numerär under alla de 21 åren, även räknat som ett genomsnitt per matning för hela landet. En anledning till det stora antalet koltrastar är nog att den ovanligt milda hösten och förvintern fick många koltrastar att stanna kvar i de södra delarna av landet.
Två andra saker som sticker ut i år är att det varit förhållandevis gott om stjärtmesar och steglitser, i stjärtmesens fall dock enbart i södra halvan av landet. Båda dessa är populära vid matningarna eftersom de både är vackra och ofta kommer i flockar. I stjärtmesens fall kan den ovanligt rika förekomsten åtminstone delvis ha orsakats av ett inflöde österifrån under hösten, men det går också relativt bra för denna näpna lilla mes i Sverige. Det visar Svensk fågeltaxerings mera vetenskapliga inventeringar. Detta gäller även steglitsen som hör till de svenska småfåglar som det går allra bäst för i landet för närvarande. Den har ökat kraftigt i antal och också börjat besöka fågelmatningar vintertid.
Den populära domherren ser ut att backa något. Förra året var det den talrikaste arten på fågelmatningarna i de fyra nordliga länen, det vill säga i den norra halvan av landet. I år har talgoxen tagit över även där, med domherren som klar tvåa på topplistan. I landet i stort kommer domherren på plats fem, hack i häl på koltrasten.
Ytterligare två arter som backar i år jämfört med förra året är sidensvans och björktrast. Till skillnad från förra vintern är det ont om kvarsittande rönnbär och oxelbär i år. Det har uppenbarligen fått dessa båda bärspecialister att dra vidare söderut i Europa.
För de senaste årens två sorgebarn vid fågelmatningarna, grönfinken och gulsparven, ser det olika ut i år. Grönfinken är fortfarande fåtalig, i alla fall jämfört med hur det var under de första åren med denna fågelräkning. Då noterades det i genomsnitt för hela landet runt sex grönfinkar per matning. I år är motsvarande antal 1,8. Däremot har gulsparven ökat från ett genomsnitt på 1,5 i fjol till 2,5 denna vinter. Om detta innebär ett trendbrott eller enbart är tillfälligt återstår att se. Jämfört med de första åren med denna räkning handlar det fortfarande om låga antal.
De regionala sammanställningarna kan jämföras med följande topplista för landet i stort:
(Inom parentes anges förra årets placering)
1. Talgoxe (1)
2. Blåmes (2)
3. Pilfink (3)
4. Koltrast (6)
5. Domherre (4)
6. Gulsparv (9)
7. Skata (5)
8. Grönfink (8)
9. Kaja (7)
10. Gråsparv (10)
Jämtlands län
När merparten av årets rapporter kommit in kan vi konstatera att talgoxen åter är den talrikaste besökaren på fågelmatningarna i Jämtlands län. Förra året tog domherren över tätpositionen, men nu är ordningen återställd. Domherren kommer på andra plats och blåmesen på tredje.
Till skillnad från förra vintern har det inte funnits mycket rönnbär kvar nu i januari. Det har bland annat inneburit att sidensvansen, som kom på sjunde plats i förra årets topplista i år rasar ner till plats 22. Förra vintern rapporterades närmare 700 sidensvansar från fågelmatningarna i Jämtlands län. I år är det endast några tiotal. Men så är också sidensvansen en så kallad invasionsfågel. Vissa år är den talrik, andra lyser den med sin frånvaro.
Samma mönster gäller för gråsiskan, men i dess fall är det tillgången på björkfrö ute i naturen som avgör uppträdandet. Förra året var det den tredje talrikaste fågeln vid fågelmatningarna i länet, i år återfinns den först på plats 19. Vid några tidigare tillfällen, har gråsiskan varit allra talrikast. Exempelvis rapporterades det inte mindre än drygt 4000 gråsiskor från fågelmatningarna i Jämtlands län år 2009. Men även i dess fall stannar årets summa på några tiotal.
Det kan också noteras att nötväckan numera är en talrik fågel i Jämtlands län. Den är i år rapporterad från nästan 70 procent av länets matningar. Detta speglar väl denna arts snabba expansion norrut. Går vi tillbaka till slutet av 1900-talet stod det i fågelböckerna att dess nordgräns i Sverige gick vi Dalälven.
1. Talgoxe (2)
2. Domherre (1)
3. Blåmes (4)
4. Grönfink (11)
5. Skata (5)
6. Pilfink (6)
7. Talltita (10)
8. Nötväcka (9)
9. Nötskrika (8)
10. Gulsparv (12)
